♥

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=220&a=454816

Idag är det en dag att minnas, för exakt 10 år sedan dog 63 ungdomar dog inne i en diskotekbrand i den Makedonska föreningens lokal på Backaplan. Det var en hemsk dag för alla de inblandande och för övriga göteborgare samt andra som kände medlidande med familjerna och vännorna. Jag var bara 8 år när den här hemska olyckan inträffade men ändå kände jag sorgen som gick igenom göteborg. Kan inte tänka mig hur det var för dem som hade rätt åldern inne, som antagligen var där eller som hade vännor som befann sig där.

Idag samlades tusen tals människor för att gå med tända faklor från Gustav Adolfs torg för att tillsammans gå till backa plan, där en minnescermoni skulle hållas. Många är där för att hedra.

Skräcken att inte få tag på sin dotter/son/vän/barnbarn är ju bara hemskt, att ringa och ringa och att ingen svarar, kan tänka mig hur paniken och skräcken inbords, fytusan vad hemskt. Och att senare få ett samtal och få det bekräftat, ''den där känslan om att något har inträffat'' Hemskt.

Jag tycker även det är grymt hemskt att de fyra personerna som anläggde branden redan har avtjänat sina straff. Det har bara gått tio år och de hade befarat 63 st liv, pga av en dyspyt med arrangörerna att det inte fick komma in gratis. Alltså antog dem att det var okej att ''tända eld på en stol''? allt detta för att synas , hämnas? Hur tänker visa ibland? Men allt handlar om psykologi egentligen eller? hur ens barnväxt har varit, sitt arv..

Det är egentligen väldigt intressant psykologi och hur mycket det samhör men det verkligheten?!