Pang o Pang tillslut bomkrasch

Pang Pang Pang hörde man vid ca tio idag måndag morse. Allt hände så snabbt så det var så overkligt på något sätt, det var som på en film, jag stod där och kände en chock komma, det var som sist, ja var tillbaka till vår egna pang och bom, usch, hörde någonstans spårvagns föraren säga, '' ja släpper er här. men ser er verkligen för nu''  mina ben börjar gå av sig själv ut genom dörrarna och sedan där de sig automatiskt mot olycksplatsen, (det är något med olyckor man går gärna förbi och kollar in riktigt stirrar, förstår inte varför jag gjorde det när ja själv vet hur jobbigt det egentligen är att bli uttittat, inte för att man är så ganska medvetende om det men '' nu vänder benen sig och går istället där ifrån och börjar gå emot skolan, och chocken som ja kände började komma vid början har nu intat sig. Jag känner en tår rinna ner från kinden, och en till och ännu en till, slut kunde ja faktiskt inte riktigt hålla emot och brast ut till gråt, tror inte någon riktigt lade märke till detta, samtidigt som jag gick där och grät hade det börjat att regna oxå, vad är egentligen oddsen för det? Väl framme vid skolan hade ja lugnat ner mig lite, grät inte i allafall, tills ja fick se Cecilia och Louise sitta i soffan då brast det totalt, det var värre än att gå vägen till skolan. Ja fick panik på något sett, de tog mig därifrån och in på toaletten där de försökte lugna mig och det funkade, tills slut samlade ja mig mod och tårarna försvann.. berättade vad som hände och det förstod mig på ett sätt. Det var egentligen väldigt skönt att få gråta ut, det var ett tagsen ja verkligen grät och aa det behövde helt enkelt allt fick komma ut.. och nu mår ja bättre än tyngd har lyft sig från mina axlar..

För inte er som nu kanske inte har förstått vad som har hänt, ligger det till såhär..
Imorse när ja var på väg till skolan krockade min spårvagn med en personbil, vet inte om den försökte komma förre i korsningen (som om den trodde att det skulle hinna eller ngt) men i allafall, den träffar fronten av spårvagnen och kör sedan rakt in i vägen till en tandläkarmottagning (asså halva bilen är inne i byggnaden) medans den kör in så träffar bilen även en gångfartstrafikant som går. tror och hoppas att de tre inblandade klarade sig, ja såg bara gåtraffikanten och han var blodig och såg sådär chockad ut, det var typ hemskt att se.. bilföraren och hans bilpassagerar såg ja inte.. men hoppas de klarade sig med lindriga skador..

Ja kan berätta att vi för ca 6-5 år sedan blev på körda bakifrån och för mig blev det som en flaschback till just den händelsen, därför kan ja typ relatera till denna händelse även fast detta var helt annat händelseförlopp men men kan inte egentligen förstå varför ja började gråta, men grät gjorde ja och kan inte förneka det.

Det var min morgon det, var ganska depp hela den skoldagen och egentligen nu med, träningen var sådär, mental trött och seg.. det som glädjer mig är att ja har så helt underbara kompisar ni vet vilka ni är <3 kärlek till er.
Nu sitter ja här och klockan är 21.33 jag är svintrött och vill gå och lägga mig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0